Som jag omnämnt nedan så håller jag på att omforma mig själv en hel del. Detta har exempelvis inneburit att jag har gått med i ett forum som är Englands motsvarighet till Sveriges ”Matdagboken” där jag fyller i träning (aktivitet, kaloriförbränning osv) och all mat (och dryck) som jag äter dagligen. När allt är ifyllt så räknar detta lilla gizmoprogram ut hur många kalorier som jag har ätit den dagen och om jag har lyckats hålla mig inom mitt mål för viktnedgång. Väldigt smidigt.
Mindre smidigt, men ofantligt nyttigt (hah!) är att jag på köpet har fått ett par ordentliga käftsmällar när det kommer till den typ av mat som jag tidigare i all min oskuldsfulla okunnighet har glufsat i mig med god aptit. Det har nämligen visat sig att det inte endast har varit mängden utan också maten i sig. Och då talar vi inte om feta pizzor eller annan skräpmat som vem som helst kan gissa sig till att det är av mindre lyckad karaktär för viktnedgång. Nä, det har exempelvis handlat om något så enkelt och banalt som pasta. Vet ni att det i 1 dl KOKT fullkornspasta finns ungefär 320 kalorier. TREHUNDRATJUGO.
Obs! Jag kanske bör nämna här att denna så kallade ”panik” i princip kan ignoreras av alla ni fina och vältränad människor i världen. Ni kan förmodligen fortsätta äta er pasta med gott samvete eftersom er förbränning fungerar som den ska och hormonerna är pigga och glada. Men för oss med lite fler tunnor att kånka på så är det en smärre katastrof.
Men gott folk, förstå hur ytterst lite mat 1 dl kokt pasta är, och då har vi inte ens börjat diskutera alla kalorier i den mindre ”bra” vita pastan. Hursomhelst, pastachocken har jag kommit över och parerar galant nuförtiden (nåja, sedan 32 dagar tillbaks!) men så är det den där förbaskade mjölken. Mjölk och jag har verkligen ett vansinnigt hat-kärlek förhållande. Som väldigt ung drack jag mjölk och sen slutade jag i tonåren. Bara tanken på mjölk fick mig att må dåligt, jag kunde inte dricka det om så mitt liv stod på spel. Runt 18-års ålder började jag dricka mjölk igen – fråga mig inte varför, det bara blev så och jag älskade det. Sedan har det gått fram och tillbaks och just nu är jag i ett passionerat kärleksförhållande med min mjölk. Jag älskar mjölk. Jag vill dricka mjölk till allt, nästan. Men, och här kommer det, mjölk är inte bra för en sådan som jag. Mjölk har en hög kalorifaktor och 5 dl (= 250 cal) om dagen saboterar mitt kaloriintag markant. Men strikt avhållsamhet när det gäller mjölk är väl inte min mest starka sida och ibland så unnar jag mig denna fantastiska dryck ändå. Ungefär som en smygalkoholist trippar jag in till köket, tar fram bästa (det mest goda glaset att dricka ur) glaset, häller andaktsfullt upp den vita dro- ehm, drycken och njuter sådär hämningslöst som man bara kan när något är lite sådär halvt förbjudet.
Det är sannerligen inte lätt att vara jag. Men det går bra nu. Jag är duktig, faktiskt. Och idag jagade jag rullbandet i 4.2 km och överlevde utan bestående men. Foten höll. Hjärtat höll och hjärnförmågan är intakt. Och yes, jag har levt 31 dagar utan choklad. Utan en endaste liten chokladbit. Det ni tjejer (och killar), ingen choklad. Jag är banne mig bättre än Rocky Balboa. Jag lovar.
