Igår firade vi Guy Fawkes Night (Bonfire Night) tillsammans med Dan och Hels i vackra Greenwich. Det var första gången för mig som jag fick se deras ”nya” lägenhet som sannerligen var lite av en dröm för de flesta trångbodda Londonbor eftersom den är stor i London mått mätt (runt 90 kvm) med tre rum, två badrum, ordentligt kök med både diskmaskin och spis med keramikhäll (och jag veeet att detta är standard i Sverige, men det är det inte i England), rymlig balkong och sist men inte minst trägolv. Fantastiska ekgolv och inte en heltäckningsmatta så långt ögat kunde se. Ren och skir lycka. Att lägenheten dessutom ligger precis, och då talar vi om meter, ifrån självaste Themsen gör ju inte saken sämre.







Efter raketerna bar det av till en något udda, men väldigt mysig pub där vi stannade ett par timmar och diskuterade allt ifrån resor, våra gemensamma vänners stundande bröllop och Greklands ekonomiska kris. Ungefär som vilken pubkväll som helst.

Min Engelsman som ser sådär lite lagom lurig ut och på bilden nedan fina Hels som precis som jag och många andra här i England, bär en vallmo (Poppy Day) i kavajslaget. Fint.

Efter puben blev det en långsam promenad tillbaks till lägenheten, som ni ser – Themsen låg vacker och ljusen ifrån innerstaden gjorde kvällen än mer magisk. Och trots att jag kände och känner mig nöjd, så får jag ändå alltid den där klumpen i halsgropen – tänk att vi ska lämna allt det här. Bara så.








