Semesterminnen.

Det här med att hitta plåtskyltar har börjat få oanade proportioner när vi är ute på äventyr. Idén i sig var ju bra och den passade vår smak, men dessvärre är försäljningen av skyltar inte särskilt vanligt förekommande nuförtiden. Mindre lyckats. Av den anledningen sprang vi oss trötta i Brightons alla lanes för att hitta en plåtskylt till vårt kök. Vi fann ingen. Istället fick det bli den här som jag tänker montera på en annan plåtplatta och sedan bara borra hål i kanterna. Vad gör man inte för konsten! ;-)

Kalksten ifrån Seven Sisters.

Två fina stenar som jag fastnade för ifrån Brightons stenstrand och en ”krabbfisketyngd”.

Den lilla hjärtplåtskylten fick jag av min Engelsman på vår årsdag. Jättefin.

Vi hittade en liten butik som sålde antika målningar och annat smått och gott ifrån dåtiden. Jag fastnade alldeles särskilt för detta tryck som är ifrån 1880 och skildrar orkanblåst på Brighton Pier. Ungefär så kändes det första dagen som vi satte fot på piren, som om man skulle flyga iväg över räcket och ut till havs.

Södra England Dag 6: Krabbfiske

Här kommer de sista bilderna ifrån vår lilla semester i södra England. Vi avslutade alltså med att besöka Dan och Hels i deras sommarhus. Huset låg precis vid stranden som ni kan se på bilderna nedan och det var verkligen helt fantastiskt att kunna gå ner till stranden på morgonen och andas havsluft.

Dessa gigantiska fönster gjorde att huset fångade varenda solstråle och kändes härligt luftigt och fint inuti. Jag tog inte så många bilder inne i huset, men det var verkligen jättefint med gamla möbler och öppen brasa för de lite mer kyliga kvällarna om vintern. Ett drömhus helt enkelt. :-)

Vattnet var faktiskt hyfsat varmt, men vi hade inga badkläder med oss så det blev inget badande denna gång i alla fall.

Någon hade roat sig med att bygga ett sandslott. Det är verkligen en massa år sedan jag var på en riktig sandstrand för bad och sol. Det har aldrig riktigt varit min gebit att bara ligga och lapa sol, men jag börjar bli mer och mer sugen på att testa det där. Att bara fara iväg för att ta det lugnt, rekreation …sitta i ljummet hav medan solen gassar. Läsa en bok under ett parasoll och dricka paraplydrinkar på hotellbalkongen. Kanske inte så dumt trots allt.

Vissa har ju myror i brallorna och måste klättra på allt och undersöka. Här försöker Engelsmannen att hitta krabbor eller något annat levande.

Införskaffar bete, spann och ”tråd” för att fiska krabbor.

Fiskemän i arbete. Fiskmåsarna som cirkulerade omkring var helt galna och dök efter allt som kastades i havet. Rena rama kalaset för dem!

Vi satt oss vid kajen för att försöka få tag i lite krabbor, men den enda uppmärksamhet som vi fick var ifrån svanarna. Det fanns hur många som helst och de var lite väl närgångna mellan varven. Jag har verkligen värsta respekten för svanar, de kan sannerligen bita till ordentligt om de vill och känner för det!

Dock är de ju så otroligt vackra även då jag faktiskt tycker att de ser lite ondskefulla ut. Det är något i blicken som känns lite sådär ”psykopatiskt”, som om de bara väntar på att göra ett utfall.

Väntan var lång och det enda som verkade vilja fångas på tråden var tång, andra linor som hade gått av och lite smått och gått ifrån havet. Dock inga krabbor.

Vi kom fram till att det nog var stället som vi satt på som det var fel på (haha!) så vi beslöt oss för att flytta en bit. Hels gjorde ett tappert försök att få tag i åtminstone EN krabba. Men icke.

Men gissa vem som lyckades fånga en? Jo, jag såklart! Hah! Man är väl inte ifrån kusten för inte. ;-) Däremot var det nog världens minsta lilla krabba, så söt och så liten – den släpptes givetvis tillbaks till havet igen efter att vi hade tittat på den.

Svårt att se på bilderna hur pass ytte den lilla krabban var men Dans finger är gigantiskt i jämförelse. Nåja, vi lyckades i alla fall, även om långt om länge, fånga en stackars liten krabat!

Här är den på väg tillbaks till havet, vi fick dock hjälpa den lite på traven eftersom fiskmåsarna hade börjat cirkulera lite väl oroväckande nära. Antar att de ansåg att det var en perfekt liten munsbit!

Denna krabba som är betydligt större än den som vi fångade låg i spannen bredvid vår, gissa om vi blev lite avundsjuka! Hursomhelst, detta var sista bilden ifrån vår semester – jag kommer endast att visa lite av det som införskaffades, vilket faktiskt inte var särskilt mycket.

Fredagen spenderade vi ute vid havet, först hade vi en pub-frukost, satt utomhus i solen och åt god mat medan havets vågor rullade in bara några meter ifrån oss. Underbart! Efter det så vandrade vi vidare ner mot hamnen, tittade på fiskemän som precis hade kommit in i hamn, köpte saker och ting för ”krabbfiske” och sedan satt vi oss på kajen och försökte lura krabbor.

Södra England Dag 5: Jurassic Coast, Durdle Door

Efter att vi hade vandrat runt på stranden i Bournemouth en vända, känt på havet och bara haft det skönt i solen så begav vi oss av mot Jurassic Coast för att kika på Durdle Door. Om vi då visste vilket gigantiskt äventyr det här skulle bli så vet jag inte riktigt om vi hade farit dit överhuvudtaget. Dock är jag glad för att vi for dit, men satan i gatan vad det var svettigt och jobbigt. Till och med min Engelsman fick kramp i sin vad efter att att vi hade lyckats ta oss upp till toppen. Men låt oss starta ifrån resans början! :-)

För att ta oss från Bournemouth till önskad destination så blev vi tvungna att ta en liten färja över ett ytterst litet sund. Det var dock trevligt, jag tycker om att åka båt oavsett sträcka.

Vi kikade på segelbåtar och fallskärmshoppare som landade i havet. Vi fick senare reda på att det fanns en militärbas i närheten av Durdle Door och det märkte vi inte endast på grund av alla underliga skyltar såsom ”Tanks crossing” utan också då det helt plötsligt började skjutas massa ”skott” runt omkring oss. Vi skrattade så att vi höll på att gå i bitar, gissa om det kändes absurt att vara mitt ute i ingenstans och dessutom osäkra på om vi faktiskt fick ”lov” att köra där vi körde och helt plötsligt börja höra massa skott. Behöver väl knappast berätta att Hels tryckte gasen i botten!

Detta är alltså ”backen” som tog musten ur oss alla. Det lustiga är att vi trodde inte att det skulle vara så jobbigt för alla som kom nedför såg ut att vara fulla av energi – men det berodde mest troligt på att det fanns en annan väg att gå uppför som inte alls var lika krävande. Jag kunde nämligen inte riktigt förstå hur 70-åringar orkade knata hela vägen upp utan att se särskilt besvärade ut. Hursomhelst, på bild ser det inte ut att vara särskilt långt eller högt eller jobbigt. Men jag lovar, det var det. Tvåhundrameter upp mot skyn, det tar på krafterna.

Det fanns vissa som cyklade nedför, helt galet!

På denna bild syns lite av Man of war Bay, strandremsan i mitten av bilden.

Bättre bild av Man of War Bay, vattnet och sanden där var verkligen speciell i färg. Väldigt vackert dock.

Och sedan Durdle Door, som ni kan läsa mer om här om ni har tid och lust. Det finns dock endast information på engelska så använd google translate om ni vill översätta texten.

Det tog bra mycket längre tid än vad vi hade tänkt att gå upp och nedför så när vi var på väg ner så höll även solen på att gå ned.

Och ja, såhär galet RÖD var jag i min feja efter att ha vandrat upp och ned. Det var ju såklart inte endast denna backe som är på bild, det gick ju upp och ned mest hela tiden. Lite kul är att min Engelsman ser hyfsat oberörd ut vilket visserligen inte är så underligt med tanke på att han är van vid att vandra uppför mindre berg. Men, träning ger färdighet!

Södra England Dag 4: Bournemouth

På torsdagen lämnade vi Brighton bakom oss och åkte vidare mot Bournemouth där vi skulle träffa Dan och Hels. Bilderna nedan är ifrån ovan nämnda stad och visst är det svårt att tro att man är i England när det ser ut såhär? :-) Vi kunde inte låta bli att känna på vattnet (trots stora vandringskängor i tungtrampad sandstrand = svettigt värre!) och det var faktiskt riktigt ljummet! Dessvärre hade vi inte tid att slappa på stranden då vi skulle fara vidare mot Jurassic Coast och Durdle door.

Södra England Dag 3: Gott och blandat!

Nedan kommer en rad bilder ifrån diverse aktiviteter och dagar. Eftersom det blev en del besök på diverse turistattraktioner, butiker och restauranger så skulle det ta alldeles för mycket tid och plats att berätta om allt. Av den anledningen har jag valt ut ett par bilder som jag kommer att skriva lite kort om. Håll till godo! :-)

Vi besökte Brighton och Hoves Naturhistoriska museum, vilket jag främst ville se eftersom det är en viktoriansk byggnad och samling. Dock var själva innehållet inte särskilt intressant, mestadels uppstoppade djur av diverse sorter men främst fåglar. Vidare så fanns det en relativt stor samling av skelett vilket jag fann väldigt fascinerande. En del av skeletten var ”estetiskt tilltalande” och skulle definitivt kunna utgöra design idéer för smycken eller skulpturer. Det eggade i alla fall igång min estetiska ådra.

The Royal Pavilion är sannerligen speciell i sin utformning och har starka influenser ifrån Indien. Vi hade dessvärre inte tid att gå in och titta men kommer definitivt att göra det nästa gång som vi besöker Brighton.

Det blev en del pub- och restaurangbesök under vår lilla semester. På puben The Mesmerist spelades det musik ifrån 1940- och -50 talet och atmosfären var väldigt trevlig. Maten var helt okej, vanlig pubmat och inget särskilt – utbudet en aning skralt för vegetarianer men det är å andra sidan ingen ovanlighet när det gäller pubmat i England.

The West Pier i solnedgången.

Engelsmannen tröttnade på att vara flintis och skaffade hårförlängning. Eller nej. Det var en present ifrån mig, eftersom han alltid klagar på att han inte kan ”rocka” med sitt icke existerande hår nuförtiden. Så jag tänkte att han kanske skulle kunna få uppleva den där känslan av riktigt långt hår återigen. Åtminstone i ”hemmets” trygga vrå. Visst ser han annorlunda ut i långt hår? :-O

Jag gillar verkligen Brightons små gränder (lanes) det kändes väldigt Lund mellan varven och det ger en mer ombonad känsla att vandra omkring ibland smala gågator och fönstershoppa i lugn och ro.

Vi hittade en Alice i Underlandet butik där vi köpte diverse presenter (som vi senare glömde på hatthyllan i tåget mellan Southampton och Bournemouth) till folk och fä. Gissa om vi var irriterade över att ha glömt bort presentkassen! Än värre var det eftersom våra ”tack för att vi fick stanna över hos er”-presenter till Dan och Hels även fanns i samma påse. Det kändes ju mer än lite oförskämt att dyka upp utan någon gåva överhuvudtaget. :-( Men det var bara att bita i det sura äpplet och berätta om vår klantighet. Som tur är tog dom det med ro och skrattade mest åt vår otur.

Det blev en hel del besök på Starbucks eftersom jag är lite smått beroende av deras Chai Latte, dock är det endast en semestervana (likaså är den goda shortbread-kakan) så det är ingen fara på taket.

Vi besökte Brighton Museum & Art Gallery, vilket var väldigt trevligt särskilt eftersom de hade en hel avdelning med möbler och dess historik. Jag fann en hel del trevliga klassiker då det fanns allt ifrån Philippe Starck till Hans J Wegner.

Men den mest spektakulära var såklart soffan Mae West’s Lips av Salvador Dali som är en ikon och på 1960-talet omtolkades till att handla om Marilyn Monroe’s läppar istället för Mae West. Hursomhelst, härligt att få se den i verkligheten!

Byggnaden i sig var väldigt vacker, högt i tak och fantastiska detaljer – kolla in trappan!

Vidare så fanns det en avdelning om Egypten och där fann jag mina favoriter, ”scarab beetles” (skalbaggar) som i egyptisk mytologi i bland annat symboliserar skapelse, återuppståndelse och skydd.

Ute i sol och vind på Brighton Piers promenadstråk. 

Denna dag hade vi tur eftersom det var öppet ända ut till karusellerna på promenadstråket. De andra dagarna blåste det för mycket så då stängdes den delen av piren av vilket innebar att man inte kunde vandra längst ut på piren och njuta av utsikten.

Vacker utsikt, bara hav – en annan sak angående blåsten och havet, gissa om läpparna smakade salt efter en dag ute i Brighton? Vidare så var det en omöjlighet att ha slätt och ”perfekt” hår – mitt hår såg mest ut som någon alternativ dreadlockfrisyr.

Denna bild är ifrån vår sista dag i Brighton. Vi ser glada ut – trots att jag gärna hade stannat kvar och bara varit i ett par dagar till. Däremot så hade vi en riktigt trevlig dag tillsammans med Dan och Hels så det var väl värt att lämna Brighton för ytterligare äventyr.

Lite mer stillsamma vågor denna dag och inga fiskmåsar som lyckades fånga sjöstjärnor heller. Däremot var det lite mysigare att sitta och njuta i solen än när det blåste som om det inte fanns någon morgondag.

Södra England Dag 2: Seven Sisters

I tisdags var det alltså dags för vårt första äventyr som först innebar en timmes bussresa ut på landet för att där vandra på och njuta av The Seven Sisters (de sju systrarna) som är stora kalkstensklippor som ligger längs med den engelska kanalen i South Downs/East Sussex. Detta tillsammans med besöket på Jurassic Coast (på torsdagen) var vårt stora mål med resan, hoppas att ni förstår varför när ni ser bilderna! :-)

Resan började och vi satt på andra våningen i bussen och hade fantastisk utsikt genom fönstren (syns dock inte så särskilt bra på just denna bild) och kunde njuta av de vackra vyerna.

Första utsikten ifrån klipporna, staden som skymtar i bild är Eastbourne.

Dagen innan hade jag köpt en härligt mjuk Steve Madden halsduk vilket jag var väldigt tacksam för eftersom vindarna ven hårt uppe på klipporna.

Beachy Head Lighthouse.

Precis innan denna bild togs så höll jag på att förlora min halsduk i vinden, därav mitt något galna ansiktsuttryck. Beachy Head Lighthouse syns återigen i bakgrunden.

På vissa ställen fanns det skyltar som varnade för att gå för nära kanten, men det var trots allt på väldigt få ställen som det fanns taggtrådsstaket eller liknande för att förhindra att man skulle gå för nära kanten. På ett ställe låg det gott om färska blombuketter till minne av folk som trillat ned (eller möjligen hoppat av fri vilja), mycket tragiskt.

Vi var i princip lika högt upp som mini-flygplanen! Ganska häftigt må jag säga.

På denna bild kan man skymta ett av de riktmärken som vi vandrade mot, Belle Tout Lighthouse, som låg högt upp på en av de ”Sju Systrarna”.

Dessa bilder visar lite mer hur pass kuperat landskapet var, upp och ner – och trots att backarna ser ”fjuttiga” ut på bild så lovar jag att det kändes i vad- och rumpmusklerna!

Tyvärr råkade jag klippa av min Engelsmans fötter på detta foto, men det får duga ändå. Tycker att han ser ut som en riktig äventyrare som precis bestigit ett berg eller något i den stilen. I like!

På bilden till vänster kan man se hur mycket kalksten som slängs upp på marken med hjälp av vinden. Engelsmannen blev faktiskt träffad av en sten i huvudet! :-O På den andra bilden kan man alltså se mig stretcha min vadmuskel en smula, den började nämligen krampa lite efter ett par uppförsbackar. En sak som dock var härligt var att min hälsena fungerade utan problem hela semestern, vandringskängor är verkligen BRA!

Lite kalksten, eller inte så lite egentligen – vackert dock. Man kan dessutom se hur pass vitt vattnet är på grund av all kalk.

Avslutar med en bild av oss, detta var precis innan vi började vår färd nedför den sista backen och ner till busstationen. Trots att bilderna inte riktigt ger rättvisa för varken väder, utsikt eller känsla så kanske det ändå har givit er en liten fingervisning om det underbara som vi fick uppleva under denna vandring. ♥

Södra England Dag 1: Brighton

Nu är vi tillbaks i London efter ett par fantastiska dagar i södra England. Vi har sannerligen haft en väldig tur med vädret och till och med lyckats bli en smula solbrända om nosen! Det är svårt att beskriva våra äventyr eftersom de har varit ett par intensiva dagar med ett hyfsat späckat schema. Men en bildkavalkad eller två lär det väl bli i alla fall! :-)

I detta Guest House endast 100 m ifrån havet och Brighton Pier bodde vi de två första nätterna. Väldigt fräscht med mycket trevlig och serviceinriktad personal. Dock var rummet sannerligen litet – men eftersom vi inte hade som avsikt att spendera alltför mycket tid där så spelade det inte oss någon större roll. Dessutom så lagade Marco (manager/kock) en alldeles fantastiskt god vegetarisk frukost med influenser ifrån både UK, Italien, Frankrike och Grekland. Inte alls dumt!

Det gick stora vågor och vinden ven som om det inte fanns någon morgondag. Men som Londonbo så är man svältfödd på ordentliga havsvindar så jag njöt i fulla drag!

Fiskmåsarna kalasade i vågorna och denna filur lyckades fånga en sjöstjärna i sin näbb – dock har jag inte en aning om hur den skulle lyckas med bedriften att äta upp den!

Brighton Pier i all sin prakt, som idag är den enda av Brightons nöjespirer som finns kvar då stadens andra stolthet West Pier förstördes i en brand år 2003.

Jag såg faktiskt inte förrän nu att det fanns sådana där lustiga gubbar som man kan sätta in sitt huvud i och ta foton. Jag är som bekant en smula lättroad och det är precis min typ av humor. Faktiskt.

Vy in mot staden ifrån pirens promenadstråk, det syns inte så särskilt tydligt hur pass mycket det blåste men jag lovar det gällde att vara försiktig när man skulle plocka fram kameran så den inte flög iväg. Dessvärre så innebar de starka vindarna också att en hel massa havssalt flög omkring vilket inte gjorde så mycket förutom att kameralinsen (har dock extra skydd utanpå originalobjektivet) konstant blev immig av salt/dis. Därav de något underliga bilderna, det var i princip omöjligt att få rätt ljus!

Nedan en bild av det som återstår av Brightons West Pier. Numera endast ett skelett mitt ute i havet, men jag tycker ändå att man kan se hur vacker den måste ha varit. För er som vill läsa mer om West Pier så kan ni klicka HÄR (endast på engelska dock).

Tillbaks i storstaden

Det finns så mycket att berätta och jag har tusentals bilder och videos som jag så gärna vill visa er. Men det går inte att återberätta allt som dessa relativt få dagar har innehållit inte i ord, inte i bilder. Det har varit alldeles för vackert. Men en sak är klar: Man behöver inte fara världen runt för att besöka fantastiska platser eller för att träffa unika människor eller för att få känna hjärtat slå lite sådär extra fort i pur extas. Det finns så mycket som går att upplevas och förälska sig i, bara en timmes tågresa söderut.

Och jag har nog aldrig haft en så pass aktiv semester som denna, vi har i snitt vandrat 6-7 timmar varje dag och många av dessa vandringar har inneburit rappa promenader uppför 200 meters backar rakt upp i det blå med hisnande stup rakt ner i havet. Det har varit så vackert, så underbart att få andas hav – natur – djurliv – att jag inte ens har velat tänka tanken på att behöva fara tillbaks till storstaden. Men allt måste ha ett slut, om inget annat för att man i sanning ska uppskatta allt som finns runt omkring oss alldeles ”gratis”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vilken fantastiskt vacker värld vi lever i. Vilken underbar jord vi har att vandra omkring på. Och tänk att vi får lov att låna en del av allt detta och föreviga det med kamera och sinnen. Underbart.

Det finns inget annat ord förutom L Y C K A som kan beskriva vår resa.
Och ändå är det inte en tillräckligt bra beskrivning.

Det var nog ändå tur att vi fann varandra…

För i ärlighetens namn, vem annars hade orkat stå ut med en sådan tokstolle som jag i 6 långa år av underliga påhitt och en hel massa äventyr. Idag firar vi alla våra fantastiska år tillsammans och har bara njutit av varandras sällskap – vandrat omkring i staden, kikat i alla små och tokiga butiker, fikat, gått på museum och slutligen tagit ännu en vandring längs med havet för att avsluta med en promenad ända ut till piren i Brighton. Med andra ord, vi har haft en alldeles underbar årsdag med fantastiskt väder, närhet till havet och gott sällskap. Jag är mer än nöjd. ♥♥♥

Kusten kallar

Efter mycket om och men bestämdes det lite hastigt och lustigt att vi drar iväg till Brighton mellan måndag och onsdag och sedan vidare till Bournemouth för att hälsa på Dan och Hels i deras sommarhus nere vid havet.

Planen är att besöka diverse kultur och naturområden och göra en längre dagsvandring – givetvis så följer kameran med så jag kommer att uppdatera med bilder så fort vi har kommit hem igen. Hursomhelst så blir det en semester där vandringskängor, vindjacka och lämpliga kläder lätt vinner över partystassen och slirigt höga klackar. Vidare så ser jag fram emot att få prova Brightons många och beryktade fisk-restauranger. Det ska sannerligen bli spännande att se hur deras utbud står sig mot Simrishamns fantastiskt goda fisk- och skaldjur. Jag återkommer med en rapport vid ett senare tillfälle. Ha nu en riktigt härlig vecka så hörs vi igen på fredag! ♥