För ett par dagar sedan yrde jag omkring ibland all världens inredningsshoppar och hamnade slutligen hos Graham & Green, ett företag som har en uppsjö av otroligt snygga saker till hemmet. Och eftersom jag är lite före i tiden och redan planerar vår nästa lya (kul att fundera ut allt som ska införskaffas) så snubblade jag över stolen nedan, ”inspirerad av orienten” skriver Graham & Green och det må så vara, men det finns nog inget öga (med intresse för design) som kan undgå att det är en kopia av fantastiska, underbara och min all-time-favourite Hans J. Wegners Y-stol. Jag har drägglat mig fördärvad över denna skönhet i ett flertal år nu – men runt 8000 kr per stol är väl ändå ett lite för saftigt pris att betala. För åtta stolar, okej – men inte för en stol. Jag och min Engelsman har sagt att det kan väl vara okej att någon gång i framtiden införskaffa EN stol att ha till exempel i sovrummet att hänga överkast på och tja, bara njuta av helt enkelt.
Hela den här cirkusen blir dock ett intressant dilemma när Graham & Greens variant ”endast” kostar £135 per stol (ca 1400 kr) och därmed är ett betydligt billigare alternativ än Herr Wegners. Men så är det ju just det där med designklassiker kontra kopia – kan man leva med sig själv om man köper en kopia, inte av vilken designklassiker som helst, utan av favoriten? Ja, det kan man nog, men frågan är om man vill det.
Jag har alltid förespråkat att vill man ha något så får man spara tills man har råd att införskaffa det, fair and square. Det finns inget fel med att ha en ”dyr” smak så länge man kan finansiera sina inköp och dessutom kommer att njuta av och vårda produkten i många år fram över. På samma vis rättfärdigar jag dyra väskinköp, bättre kvalitet och hantverk innebär som bekant längre livslängd. Jag har nämnt det tidigare, jag ändrar inte smak så särskilt ofta och det jag verkligen fastnar för, i designväg, och därmed införskaffar brukar få stanna hos mig för en mycket lång framtid. Med undantag för min Le Klint lampa vilket jag också har nämnt i ett tidigare inlägg. Dock saknar både jag och min Engelsman den fantastiska ”gräddbakelsen” – det är en väldigt speciell och vacker lampa.
Angående Graham & Greens ”kopia” så finns det ju ett par utmärkande skillnader, särskilt tydligt är de icke rundade hörnen vid sitsen och armstöden. Jag kan också tänka mig att själva flätningen och sittkomforten är mindre bekväm på kopian i jämförelse med originalet – har man en gång suttit på en äkta Y-stol så vet man vad jag talar om. Sen är det ju färgen, Y-stolen säljs också i obehandlat trä och i en rad olika ”färger” och egentligen är det ju ganska lätt att antingen måla träramen på kopian, antingen i svart eller wengebetsa den om man så önskar. Oj, oj…Oktober kommer att bli en spännande månad, det förstår jag ju redan.
Graham & Green till vänster och Hans J. Wegners Y-stol till höger.
Golvlampa i vitt, kan dock inte bestämma oss för om vi ska ha den i vitt eller svart. De ser precis likadana ut förutom färgen då alltså och så kan man självklart välja vilken stil på lampskärm som man vill. Vidare så är lampan i lagom höjd med sina ca 132 cm utan lampskärm och ser ståtlig ut även i ett rum med högt i tak.
