En favoritbild av Engelsmannen och hans föräldrar. Vår promenad till Bebenhausen bjöd på en uppvisning av diverse rovfåglar i skyn och det känns som om denna skog och detta område aldrig kommer att göra oss besvikna.
Som jag har nämnt tidigare så hade vi fint besök i helgen. Engelsmannens föräldrar var här och som två virvelvindar for de omkring i staden, i skogen, i botaniska trädgården och i vår lägenhet. Mycket trevligt hade vi, en hel del öl dracks och en hel del goda skratt delades. Nu ses vi förmodligen inte förrän i oktober då det är en stor fest i Sharons (engelskmamman) ära. Vi har redan bokat våra flygbiljetter, det gäller att vara ute i god tid.
Oavsett hur trött man kan bli på Tyskland och tyskar mellan varven så är det onekligen väldigt vackert i Tübingen. Något som dock var helt otippat är att det dessutom är väldigt varmt, sommaren kommer tidigt och eftersom staden är omringad av berg så blir det som en kokande kittel nere i stadskärnan. Jag behöver väl knappast påpeka att jag mer än gärna stannar här uppe på toppen av vår backe där det åtminstone kommer en och annan bris mellan varven. Luuuft.
Vi passade på att besöka vår favoritpub Hades och käkade där en lokal specialitet. Lite kul är att personalen börjar känna igen oss så smått, förmodligen eftersom vi alltid beställer samma sak och dessutom behöver engelsk meny. Egentligen vet jag inte varför vi ber om en meny när vi ändå vet vad vi vill ha. Men strunta nu i det. Maten är kanon och puben har förhållandevis god service. Och ni som vill få reda på vad den lokala specialiteten är för något, komsi komsi hit till Tyskland och hälsipåsi!
Klockan är 03.30 och Engelsmannen och Rich har precis kört iväg med en fullastad bil. Det känns i maggropen och hjärtat må jag säga. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så orolig för någon som jag är för deras skull just nu. Livet hänger verkligen på en skör tråd med tanke på den last som de har bakom sig i bilen. Skulle det krävas en riktigt kraftig inbromsning så har dom inte en chans, katterna, min Engelsman och Rich kommer att krossas och gå en omedelbar död till mötes. Den känslan jagar mig något brutalt. Det spelar ingen roll att jag vet att de båda är försiktiga bilförare för det handlar ju inte bara om hur man själv kör bil. Dessutom kommer de att köra på ”fel” sida av vägen något som ingen av dem har någon erfarenhet av överhuvudtaget. Vad som helst kan hända men vi utgår från att allt kommer att gå bra.
För övrigt så var det verkligen en mission att få in i allt i bilen. Av någon anledning (och med vår sedvanliga otur) så fick vi en mindre bil än beräknat. Kul. Vilket resulterade i att vi blev tvungna att lämna kvar mer saker än väntat, men det kan inte hjälpas. Antingen så kommer Engelsmannen att ta det med sig när han flyger över eller också postar vi sakerna. Alternativt försvinner det iväg till vänner tills vi kan hämta upp det igen. Allt löser sig så länge resan går bra fram och tillbaks och jag återigen kan andas.
⌘
Som om inte all denna stress var nog så fick jag igår väldigt tråkiga nyheter ifrån min mamma. Min allra bästa och finaste mormor fick igår en stroke och lades in på sjukhus. Det spelar ingen roll att hon är gammal, det gör ändå ont. Tur i oturen var dock att vi senare på kvällen fick reda på att det inte var så allvarligt och att hon återigen var pigg. Men det skakar sannerligen om ens värld.
⌘
Men hörrni, nu håller vi tummar och tår för att allt går bra både för de två bilförarna med dunbollar i bagaget och för mig som ska flyga över. Vi hörs, men förmodligen inte förrän om tre veckor. Ta hand om er och ni som har det lite sådär mer svårt än andra just nu, kom ihåg att jag tänker på er, hela tiden. Ni har en del av mitt hjärta och det betyder mycket mer än mest. ♥
When in Simrishamn, ät fisk. Men så är det väl alltid när man besöker en hamnstad, om man är en fisk- och skaldjursfantast så finns det inget bättre än att få äta nyfångad fisk och riktigt känna smaken av hav. Det finns sannerligen inget bättre. Häromdagen for vi ner till fiskbutiken och införskaffade oss en ”fisktårta” och rökta räkor. Jag kan rekommendera båda, utomordentligt gott och faktiskt inte alltför dyrt. Om man inte är sugen på en smörgåstårta så kan man istället köpa nyfångad lax, sik, rödspätta, sill, gädda och räkor i alla dess former. Möjligheterna är oändliga. Jag hade inte provat rökta räkor tidigare och var därför särskilt nyfiken och jag lovar, det var en smakupplevelse. Det enda som fattades var ett glas vitt vin!
Bilderna talar för sig själv, men jag måste bara säga att det sannerligen märks att jag numera är tillsammans med en naturfantast med stark passion för allt levande och särskilt småkryp. Av den anledningen var min reaktion ”Wow!” när jag fick syn på den svarta skogssnigeln medan min mamma istället utbrast ”Usch!”. Lite kul att man genom kunskap och förståelse kan ändra sin inställning till det mesta. Sådant gillar jag. Gissa om min fina Engelsman log genom telefonluren när jag berättade om denna händelse för honom. ♥
Igår besökte vi också denna fantastiskt fina gårdsbutiken – det fanns allt ifrån SIA och Cult Design produkter till Odd Molly och antika möbler. En riktig pärla helt enkelt! Dessvärre är det inte riktigt en lämplig butik att besöka om man måste frakta sina varor från Sverige till England. Av den anledningen blev det inga inköp för min del, men om jag hade varit bosatt på Österlen så hade min shoppingkorg sett helt annorlunda ut. Om ni vill kolla in deras egen hemsida så finns den HÄR!
Igår kväll tog mamma och jag oss en promenad ner till stranden. Där fann vi en liten dunboll som irrade runt i sin ensamhet, förvirrad och utan sin mamma var det uppenbart att detta lilla hjärta inte skulle vara vid liv särskilt länge till. Fiskmåsarna cirkulerade fram och tillbaks i förhoppning om ett lätt byte och det var med ett tunga hjärtan som vi lämnade denna lilla dunboll bakom oss och lät naturen gå sin gilla gång. I sådana lägen finns det bara två saker att göra 1) ta med sig krabaten hem och hoppas på det bästa 2) lämna den till sitt öde. Vi gjorde det sistnämnda, men trots att vi vandrade därifrån så sitter bilden av detta lilla hjärta fortfarande på min näthinna.
..och sedan kom åskan, regnet och mörka skyar. Dessvärre är jag inte tillräckligt skicklig för att kunna fånga blixtar på bild, men det var ett skådespel utan dess like över havet.
