Rävarnas skrik.

Tidigt imorse ljöd det återigen ett sådant där riktigt vildmarksvrål ute på gatan. Det riktigt isar till i hela benmärgen av obehag när man hör rävarna skrika och slåss. Men mest är jag skräckslagen inför det faktum att det kanske är en katt som jagas, eller vad som helst annat. En vacker dag så kanske man kliver utanför dörren och så ligger där en halvt uppäten katt. Jag tror inte att jag hade fixat den synen. Det är märkligt det där, hur ljud ifrån vilda djur kan påverka så mycket. Precis som om det är programmerat i våra sinnen att uppmärksamma, lyssna och eventuellt fly till säkerhet.